jan 30 2021

Mellan liv och död

Published by at 14:09 under Anna,Livet,Sjuk

Det har varit tyst här i bloggen, några månader nu. Detta kommer bli ett långt och väldigt jobbigt inlägg att skriva. Och ett inlägg, utan bilder.

Det var den 4:e oktober som min resa och allt ihop började. Jag skulle göra en operation, där slemhinnorna i murvelutten, skulle brännas bort. Då jag har haft väldigt jobbigt, när jag har mens. Besvären har varit humöret och kraftiga blödningar. Men slemhinnorna var för tjocka och jag blödde för mkt, så jag fick en ny tid den 19:e november. Så fick jag 2 sprutor som jag skulle ta i magen innan den nya op.

Operationen gjordes vid Piteå Älvdalssjukhus ( PÄS ) av en gynekolog läkare. Jag fick narkos. När jag kom till uppvaket, så hade de inte fått liv i mig efter 2 timmar. Jag var trött och ville stanna kvar. Svaret jag fick från personalen, var att jag var tvungen att åka hem, för de stängde nu och skulle själva sluta för dagen.
Helgen skulle jag och Lizzy, tillbringa hos och med mamma. Hon hade varit ensam så länge pga Corona. Vi skulle mysa och bara vara. Men det blev inte som vi hade tänkt.

Den 20 november, började jag må allmänt dåligt och började kräkas. Kräket var svart. Vi trodde att det kanske berodde på narkosen. Men kräkningarna höll i sig och jag fick inte behålla något. Så vi började tro att jag hade fått magsjuka.

Dagen efter, fick jag hjärtrusningar och kräktes fortfarande. Orkade ingenting. Och sa till mamma att hon fick ringa efter ambulans. Det blev en liten traumatisk upplevelse för oss båda, eftersom sist hon ringde efter en ambulans, var åt pappa. Och han kom aldrig hem igen.
Det sista jag minns, är när ambulanspersonalen kom och hämtade mig. Det blev akut färd med blåljus och hög hastighet till Sunderbysjukhus. Där jag opererades. Läkaren som lagade ihop mig, hade klockan mot sig. Han visste inte om jag skulle överleva operationen.

Gynekolog läkaren hade gjort ett 4 cm stort / långt hål i tjocktarmen, så bajset rann ut i kroppen, hon hade förstört båda äggstockarna och livmodern. Läkaren hann bara operera det akuta: Han tog bort äggstockarna och lagade tjocktarmen.
Sedan blev jag lagd i respirator direkt! Fick ligga nedsövd i 2 veckor. 2:a dagen, ringde läkaren efter mamma och min syster. Och sa att de måste komma upp NU. De visste inte om jag skulle överleva. Fick både lunginflammation, blodförgiftning i hela kroppen och sondmatades. Efter respiratorn, hamnade jag på IVA. Hela december svävade jag mellan liv och död.

Jag hade vätska i båda lungorna och drän sattes in. 2 st drän i varje lunga.
De hade svårt att hitta var infektionen satt och jag svarade knappt på antibiotikan, som jag fick. Så de fick prova många olika. Fick klåda över hela kroppen och fjällade och ömsade skinn, som en orm. Sakta, sakta blev jag piggare och mina värden blev bättre. Jag orkade vara vaken mer och mer. Till slut var jag så pass pigg, att jag fick flytta till kirurg avdelningen. Där jag låg till den sista veckan i januari, då jag fick komma till PÄS.
När jag skriver detta, har jag varit hemma i 2 dagar, det går ganska bra. Jag har hemtjänst och trygghetslarm.

I dag är jag väldigt tacksam över livet! Och att jag överlevde! Nu börjar en ny resa, med vila och återhämtning.

6 responses so far

6 Responses to “Mellan liv och död”

  1. Vonkis skriver:

    Men kära nån! Visst har jag funderat över var du hållit hus men blogginspirationen kan ju minst sagt både komma och gå men det här hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat gissa. Jag sitter här och känner mig skakig så hur du och dina nära har haft det, och fortfarande bär på kan jag inte föreställa mig. Tack gode gud att du fick rätt hjälp till slut.
    ❤️❤️❤️

    • Anna skriver:

      Det som är det värsta i hela denna historia och upplevelse. Är att gynekolog läkaren, som utförde operationen den 19:e november. Visste vilka skador hon hade åstakommit, men sa ingenting! Det står klart och tydligt i min journal! Hon skickade hem mig för att dö! Till mamma hade hon sagt, att mamma skulle ge mig alvedon!
      Tack för din omtanke!
      <3

  2. Vonkis skriver:

    Man vill ju inte tro att det går till på det viset men verkligheten är uppenbarligen inte så fin som man vill tro. Orkar du göra en anmälan till IVO? Samtidigt är det bedrövligt att det ska behövas, speciellt som du precis krigat mot fk.

  3. Anni skriver:

    Åh Anna – vilken fruktansvärd mardröm! Som om du inte redan hade tillräckligt att kämpa med, så ska något sådant här inte få hända. Vet inte ens om jag törs skriva det, men tur i oturen att du inte smittades av covid när du låg inne, det har jag vänner som drabbats av.
    Jag är helt knäsvag av att läsa detta!

    • Anna skriver:

      Tack för din omtanke! När jag låg på IVA och KAVA i Sunderbyn, så tog de covid prover på mig varannan dag. Jag var väldigt orolig för det, när jag flytades till Piteå Älvdals Sjukhus och delade en 3 sal. Det kom nya patienter hela tiden. Jag har svårt att ta in och acceptera, hur sjuk jag verkligen har varit.
      // Kram Anna

Leave a Reply