nov 06 2019

Kyrkohedern

Skrivet av i Okategoriserade

Kunde inte sova i natt. Vaknade strax före kl 4 och sedan var det kört! Förstår inte varför hjärnan envisas med att sätta i gång och vara kreativ den tiden! Har ännu inget namn på kyrkohedern. Eller vad som ska hända med honom…

Kyrkohedern gick sin inspektionsrunda. Det var kallt och ruggigt, regnet hängde i luften. Han tyckte att det svaga ljuset från ficklampan, gav lite hopp i allt det mörka och tysta. Han stannade och lyssnade. Nej, helt tyst var det inte. Han svepte runt med ficklampan. Nu kom ljudet igen… Dunk, dunk dunk. Sedan blev det tyst, för att följas efter ett skapande ljud. Han lät ficklampans ljus än en gång svepa runt. Vände sig sedan om, för att gå tillbaka. Ljudet kom tillbaka, dunk, dunk, dunk. Tätt följt av det skapande och ristande ljud. Han rös. Det hade varit en tung dag. Enda begravningen, var av ett par små tvillingar, de hade inte varit mer än 2 år. Dunk, dunk, dunk. Han tvärstannade och vände sig om. Lät ficklampan lysa åt det håll där den nya graven fanns. Han såg inget. Han ruskade på sig. Var nog bara inbillning, säkert ett rådjur som stod och kliade hornen mot en trädstam. Han gick tillbaka mot prästgården. Den delen av kyrkogården var bättre upplyst, än den andra. När han tog handen på dörrhandtaget, hörde han ett svagt dunk, dunk, dunk. Han rös och gick in.
Han fick en orolig sömn den natten, vaknade flera gånger, vilket var väldigt ovanligt. Och när morgonen kom, kände han sig fortfarande illa till mods. Han åt sin frukost, läste morgontidningen och tog på sig ytterkläderna och gick ut. Han kände att han var tvungen att se var det dunkande ljudet hade kommit ifrån. Han började gå mot den delen av kyrkogården, där de nyaste gravarna fanns. Han hade tyckt att ljudet kom från det hållet. Han tvärstannade vid graven, där föregående dags jordfästning hade varit. Han blev alldeles stel.

No responses yet

Trackback URI | Comments RSS

Lämna gärna en kommentar!